tisdagen den 5:e mars 2013

Att göra slut


Och plötsligt händer det. Det som har skavt lite för länge, det som vi inte riktigt vet vad det är men som gör så helvetes jävla ont och som har drivit oss bort från varandra.
Han har lämnat koppar och glas kvar på bordet och en stickig filt ligger slängd på golvet. Jag säger surt att han måste plocka undan efter sig och det är väl klart att det inte var det som gjorde att det tippade över men något händer med hans blick. Jag frågar varför han ser så bedrövad ut, han vill hasta iväg till något som i förhållande till detta onämnbara är så oväsentligt att jag inte ens minns vad det var. Och jag vet ju redan vad det är men drar ändå i honom, drar ur honom det och vi lägger oss på sängen, han med kängorna fortfarande på fötterna och jag med hjärtat i handen. Sedan plockar vi isär det som är Vi, bit för bit tills inget finns kvar. Jag gråter och slåss om vartannat för inget går upp mot denna överjävliga ångest. Sedan går han.

Jag har druckit fyra koppar kaffe och jag vet inte om händerna darrar för mängden koffein som jag inte är van vid, eller om det är det sorgliga som skakar om mig och får mig att tappa allt, tappa mig. Vi tappade bort Oss för så länge sen men inte fan gör det mindre ont för det. Det är den femte mars och om en månad skulle vi ha varit ihop i två år. Dramatenbiljetterna till Doktor glas till på fredag ligger i skrivbordslådan och utanför skiner solen som ett jävla hån.





måndagen den 4:e februari 2013

Du bad mig ta kärlek lätt som en vind

När ens linser är helt dimmiga av salt efter att ha gråtit till och från hela dagen för att kärlek är så svårt. Vill sparka någon i huvudet men längtar till sommaren istället så att hjärtat kan få kännas lite lättare och vi kan hitta tillbaka till att det känns enkelt och otvunget, istället för något som är alldeles för stort och svårt och ledset för att ens börja nysta i.







fredagen den 1:e februari 2013

We don't need to make history my love because we are never getting old

Ett litet fredagstips: den här överjävligt bra låten av Fiametta. Har lyssnat +10 ggr denna morgon samtidigt som jag fredagsstädar och är på oförskämt bra humör. Så många roliga planer för dagen, t.e.x. träffa lite tjejor! Dricka vin! Hänga med hästen!

onsdagen den 30:e januari 2013

Just nu


Hittade en fin lista hos fina Emily Dahl och tänkte använda den för att sparka liv i denna lilla blogg igen.


Längtar jag efter: Massa saker. Att träffa alla mina kompisar som har flyttat så långt bort, men jag vet inte riktigt när det kan bli av. Så att resa till dem kanske? Och New York i mars!

Är jag ledsen för: Att vara ledsen så ofta. Nu när snön smälter kryper den stora vårdeppigheten på, och hjärtat är ledset mest hela tiden och det trycker i bröstet och hjärnan förstår inte varför. Tröttsamt är det och jag vet inte riktigt vad man gör åt det förutom att blunda och bita ihop.

Är jag glad för: Just precis i denna stund är jag glad för att jag precis kom på att det har kommit ett nytt avsnitt av Girls! Bästa serien! Och att jag har bakat världens godaste bröd (detta) och är färdig med plugg för idag så ska: kolla Girls. Äta bröd. Glad!
Även glad för att mamma kommer hit imorgon och hälsar på och bjuder på middag.

UPPDATERING: blir även glad av detta: http://www.svtplay.se/klipp/994256/hela-blinka-lilla-stjarna
Alla måste se!



Äter jag helst: Så mycket frukt och ingefära det bara går, p.g.a. är livrädd för att bli sjuk, nu när det känns som att alla ligger däckade i influensa/kräksjuka/förkylning. Tänker att denna bisarra mängd frukt - kombinerat med ett sjukligt användande av handsprit - ska mota sjukdom i grind.

Men också chips till frukost *ung & vild*

Ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning: Sommaren, om jag lyckas få Världens Bästa Sommarjobb som jag egentligen inte vågade söka (svårt och ansvarsfullt) men gjorde ändå. Håll tummarna!

Är det finaste jag vet: Fredrik L. För att han är: lång, snygg, omtänksam samt den roligaste/snyggaste/smartaste jag vet.

I våras t.e.x., när vi odlade potatis på min balkong.

Läser jag: Aktiebolagslagens grundproblem. Associationsrätt=över förväntan. Avslutade precis Högre än alla himlar av Louise Boije af Gennäs. Lite splittrad: stundvis grät jag floder och kunde inte lägga ifrån mig den, men irriterade mig även rätt mycket på några av de ej trovärdiga gestalterna. Behöver ny bok, tips?

Är jag galet stressad: För första gången på ett halvår faktiskt inte alls särskilt stressad. Som en tjänst till mig själv har jag tackat nej till till diverse projekt som jag var involverad i i höstas. Pluggar inte heller 150 % (det var döden). Är i fas rent planeringsmässigt och det är så jävla gött.

Lyssnar jag helst på:*hipetihop* men bara när ingen annan hör. Är så ocool som person och känner mig som min mormor när jag "tunar in" till Otis med Jay-Z och "diggar med".

Drömmer jag om: Nähä, hemligt.

Blir jag nostalgisk av: Lyssna på gamla spellistor på Spotify, som jag så fiffigt har döpt efter årstid och år. Vid Höst 2009 slå t.e.x. denna till som ett slag i magen (gjort slut med pojkvän, grät i en vecka och flyttade till London). Eller Vår 2010 med denna på repeat samtidigt som jag satt på en skabbig heltäckningsmatta i en Londonförort och undrade vad fan jag höll på med, med ett märkligt jobb och märkligt liv och trots att det blev vår ute hängde hjärtat inte med det året heller.
Så nostalgisk är kanske fel ord, men i vart fall lite vemodig och lipig. Så på känslofronten intet nytt. 

söndagen den 20:e januari 2013

Judy and the dream of horses

För övrigt: jag har uppenbarligen världens mest värda hobby.
Stallet igår med glada busiga hästar, där Osborn gnäggade mig välkommen och sen ut på en lång barbackatur i -18 och allting var så harmoniskt och bra som det bara kan vara när man är ledig efter monstertentan #1.



Villa Muramaris, igen

I fredags morse vaknade jag av ett sms från min kusin med en länk hit. Det är så hemskt ledsamt tycker jag, som under åren har besökt Muramaris ett flertal gånger för konserter, föreställningar och middagar. Jag har skrivit om ett av dessa besök här och vill återigen belysa vilken fantastisk plats detta är. När man går nerför den smala vägen som leder till Muramaris förstår man varför Ellen och Johnny Roosval valde att bygga sitt drömhus just här: platsen är otroligt vacker och grönskande, utsikten är fantastisk och jag - och många med mig - kan vittna om lugnet som omger hela Muramaris.
Till min glädje läste jag alldeles nyss att de nuvarande ägarna planerar att återuppbygga bostadshuset, vilket är möjligt eftersom huset är såpass väldokumenterat vad gäller ritningar och fotografier.
Vidare kan man också glädjas åt att trädgården och ateljén verkar ha klarat sig, samt att många av Ellens konstverk befann sig på annan plats, med anledning av en utställning som var planerad att hållas i sommar.

Tyvärr verkar jag bara ha fotograferat med min mobilkamera när jag var där i somras och inte heller har jag fotat själva huset, men i brist på annat:


 Fasaden som vetter mot trädgården. Väggen var - som ni ser - täckt av blåregn och när jag var där hängde en liten tapper blommande klase kvar.
 
Del av trädgården sett från ovannämnda fasad. Rakt fram vid brunnen står Bacchus och de två främre figurerna kallas för putti. Såväl de två putti som Bacchus är skapade av Ellen.
Längst bort till vänster, uppe på muren, står en byst som föreställer Johnny som blickar ut mot havet, och även denna är skapad av Ellen. 

Detta är Daimon, ett av Ellens mest berömda verk. Daimon betyder inre gudomlig röst och som ni ser så vänder han sitt ansikte mot Gud. Ellen var väldigt religiös och detta speglas i många av hennes konstverk.


Ytterligare ett citat från korrespondensen mellan Ellen och Johnny, se även här och här.

Ateljén och rosenrabatten en molnig dag.

Samma rabatt en annan dag, minst lika vackert.

Dessa blommade när jag var där i början av sommaren. De ser nästan konstgjorda ut med sin klargula mitt och lysande rosa spetsar. Glömde dock att fråga vad sorten heter - någon som vet?

 Historien förtäljer inte huruvida dessa har planterats av paret Roosval eller någon annan - underbart goda var de i vart fall! 

Och slutligen: djur på djur! Denna staty står utanför ateljén och det är Ellen och Johnnys huskatt som har stått modell för den. Vad den andra katten gör där vet jag inte. Kanske bara uppmärksamhetstörstande, och vem är inte det?